Idag, den 23 april, tog politikerna i den svenska riksdagen beslut om att öppna för gårdsförsäljning av alkohol, vilket är ett första slag med rivningskulan mot det svenska alkoholmonopolet. Ett alldeles för litet slag, enligt många, då gårdsförsäljningen inledningsvis omgärdas av sträng reglering, men vi på Institutet för valfrihetsforskning väljer denna dag att se glaset som marknadsvänskapligt halvfullt.
För vi kan gärna titta på den svenska skolmarknaden för att se att små öppningar i regleringarna på ett område snabbt kan eskalera till en fullskalig valfrihetsreform som leder till att stora företag kan göra det de gör bäst – använder sitt kapital och sitt inflytande för att göra vinst.
1992 höll den lilla byskolan Drevdagen i Dalarna på att slå igen då kommunen inte ansåg att det fanns elevunderlag nog att driva den vidare. Men några tappra eldsjälars kamp för att få fortsätta driva skolan i egen regi ledde till en öppning i lagstiftningen som lade grunden för det friskolesystem vi har idag. En av de som var sakkunniga på utbildningsdepartementet under den borgerliga regeringen var Anders Hultin.
– Vi trodde att vi räddade Drevdagens skola och att det skulle öppnas en och annan ny skola av kyrkorna och kanske nån montessoriskola. Beslutet sågs som en symbolisk åtgärd som inte skulle få någon större praktisk betydelse, sade Hultin i en intervju med Norrköpings Tidningar 2003.
Men det till synes lilla beslutet ledde till slut fram till den fria etableringsrätten och utvecklingen av en världsunikt fri skolmarknad. Anders Hultin som trodde att regeländringen skulle få liten inverkan har själv fått uppleva dess storskaliga effekter på svensk skola. Hultin har sedan dess gått vidare till att skickligt leda John Bauer-koncernen som vd under sluttampen av dess existens, efter att grundaren Rune Tedfors sålt koncernen fram och tillbaka till sig själv och sina nära och kära och inkasserat uppemot 300 miljoner kronor, och han har därefter också köpt upp delar av John Bauer-konkursboet för att starta en egen skolkoncern, Watma Education, som med hjälp av mycket låg lärartäthet skapat sig ett imperium som idag omsätter över hundra miljoner kronor.
Det svenska skolsystemet gick tämligen snabbt från att ha varit ett väldigt reglerat och jämlikt statligt monopol vad gäller skolverksamhet till ett världsunikt fritt system där nästan vilken aktör som helst fick chansen att starta en pedagogisk verksamhet med nästan vilka motiv som helst. Det är vackert. Och framför allt så öppnade det tämligen snabbt upp för stora koncerner som med den överlägsna kapitalistiska marknadslogiken snabbt vinnlade sig om att växa för att kunna skapa stordriftsfördelar genom att pressa priset på undervisning.
Det till synes obetydliga beslutet gällande den lilla byskolan i Dalarna har lett till att vi nu har jättelika och internationellt ägda succékoncerner som Academedia, Kunskapsskolan och Internationella Engelska Skolan, som tillsammans inte bara omsätter miljarder kronor årligen – utan också bidrar till svensk tillväxt genom att göra vinst på den skattefinansierade skolpengen. Vårt beslut att luckra upp den sovjetiskt influerade monopoltanken i svensk skola har även lett till att dessa konkurrenskraftiga skoljättar tagit den skattefinansierade skolpengen från svenska klassrum och använt denna för att etablera sig på nya marknader i spännande ekonomier som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.
Hade det hänt om vi hade haft kvar det statliga monopolet på undervisning? Knappast. Bara när vi låter fria företagare och stora riskkapitalintressen använda den skattefinansierade skolpengen på det sätt de önskar kan vi nå en sådan ljusnande framtid för alla och envar.
Kanske kan dagens beslut om gårdsförsäljning av alkohol få samma glädjande följder som uppluckringen av regleringarna har fått inom skolans värld, där det nu är upp till fria aktörer på marknaden att välja hur mycket av skolpengen som ska läggas på elevernas utbildning och hur mycket som ska gå till en samhällsviktig vinst för det växande bolaget.