Försäkringskassan larmar i en ny rapport om att gängkriminella tagit sig in på marknaden när det gäller skattefinansierad omsorg. Rapporten visar bland annat att 83 av 699 undersökta bolag har särskilt nära koppling till den organiserade brottsligheten och att var fjärde svensk som fått assistans har kommit i kontakt med någon i den gängkriminella miljön.
Detta är förkastligt, men vi får inte kasta ut vårt fina barn med badvattnet. Idén om att den fria marknaden är bäst lämpad för att fördela skatteresurser till olika aktiebolag som verkar inom välfärden må ha sina baksidor, som att gängkriminella bevisligen kan dränera skattemedel ur omsorgsbranschen via olika företagsupplägg, men den har framför allt lett till så mycket positivt för Sverige och vår omsorg.
Dåliga assistansbolag, där det exempelvis uppdagas att de styrs av gängkriminella och låter äldre sitta i samma blöja hela dagen, ska slås ut. Bra assistansbolag ska få fortsätta verka på den fria marknaden och göra rättmätiga vinster på de skattemedel som de tilldelats.
Och systemet som helhet fungerar. När omsorgsföretaget Platea fortfarande bedrev ett bra HVB-hem så var det fullt berättigat att det framgångsrika företaget, med dess besjälade entreprenörer, gjorde en vinstprocent på 39 procent i sin skattefinansierade verksamhet. Det är de incitament som krävs för att alla inom företaget ska sträva efter effektivitet och ständig utveckling av företaget. Bedriver man bra verksamhet inom en så viktig bransch som omsorgen så måste man få plocka ut nästan fyra av tio skattekronor som kommer in för omsorgsverksamheten.
När det ett år senare, i och med femårige John Walters omskrivna död efter missförhållanden på boendet, uppdagades att Platea nu bedrev ett dåligt HVB-hem så svarade marknaden genom att ägaren ansåg sig tvungen att stänga igen bolaget.
Detta system måste vi skydda. Visst, vi måste ge oss ut på jakt efter de ljusskygga typer som i huvtröjor och Gucci-kepsar försöker profitera på vårt enorma och dåligt oövervakade utflöde av skattemedel. Men vi får i jakten på dessa typer inte ge oss på hederliga företagare i kostym och med aktiebolag avsett för att helt lagligt maximera vinsterna inom omsorgen.
På ett seminarium om vinster som Almega höll nyligen sade en rektor inom friskolebranschen följande:
”Vad är alternativet till vinst i välfärden? Förlust i välfärden.”
Det tål att tänkas på. Det marknadsorienterade svenska systemet med vinster i välfärden tillåter besjälade entreprenörer att motiveras av att få göra obegränsade vinster så länge verksamheten bedöms som godkänd av övervakningsinstanserna, samtidigt som den fria marknaden obönhörligt slår ut de aktörer som plötsligt visar sig ha bedrivit undermålig omsorg eller vård eller skola.
Vi måste komma ihåg att den svenska staten inte har minsta möjlighet att bedriva vård, skola och omsorg på ett fullgott sätt. Det är för komplext för en så byråkratiskt stelbent enhet som en stat. Det vi kan förvänta oss av staten är en outsinlig skicklighet när det gäller att nogsamt övervaka varenda liten del av hundratusentals företagares verksamhet som sker bakom lyckta dörrar i skolor, hem och på sjukvårdsinrättningar.