I svensk politisk debatt har det sedan 1980-talet talats om målbilden att Sverige ska ha ”en skola för alla”.
Men i dessa tider – när Tidöregeringen går fram med sovjetiska regleringsförslag i snabb takt – känner vi på Institutet för Valfrihetsforskning oss tvungna att försöka stanna upp den stundtals hätska skoldebatten och fråga oss följande:
Vad innebär en skola för alla?
Som vi ser det så innebär de förslag på regleringar som nu läggs fram av framför allt Liberalerna inte alls att alla får ta del av vårt svenska skolsystems stora fördelar.
Genom att reglera lärares undervisningstid och planeringstid kan man höja statusen för läraryrket, vilket vore fördelaktigt för Sveriges samlade lärarkår, samtidigt som man antagligen kan sänka sjukskrivningstalen i Sveriges mest överrepresenterade grupp hos Försäkringskassan.
Bra för lärarna. Absolut.
Bra för eleverna. Säkert, då de får mer välplanerade lektioner och mindre stressade lärare vid katedern.
Men bra för alla? Knappast.
I Sverige har många entreprenörer skapat stora företagsframgångar just på att få utnyttja lärarnas arbetstid helt fritt. Hur bra är det för Peje Emilsson, ägare av Kunskapsskolan och en av kreatörerna bakom vårt nuvarande skolsystem, att plötsligt inte kunna sätta sina lärare i elevnära arbete i mycket högre utsträckning än hos de kommunala konkurrenterna? Hur bra är det för alla de aktieägare som investerat sina surt förvärvade pengar i succéaktien Academedia, som gjort det till sin affärsidé att bedriva undervisning till lägre kostnader än kommunen, vilket enklast genomförs genom att låta lärare tillbringa mer av sin arbetstid i klassrummet?
Vi pratar här om vad man på företagsspråk brukar kalla för ”enhörningar”; företag som gått från små entreprenöriella idéer till att omsätta miljarder — just på det som Liberalerna nu säger sig vilja stoppa. Säger vi ajöss till hög, effektiviserande och oreglerad arbetsbelastning för lärare säger vi också ajöss till möjligheter för entreprenörer att göra samhällsviktiga vinster på den offentligt finansierade skolpengen.
ANNONS:
Liberalerna och alla andra partier som söker svenska väljares stöd i höst blir svaret skyldiga: ska svensk skola vara en skola för alla, inklusive ägare av stora skolkoncerner, dess utländska holdingbolag och eventuella aktieägare?
Eller innebär ”en skola för alla” bara tomma ord om vad som egentligen är en skola för bara några få — de elever och lärare och annan skolpersonal som rör sig innanför skolans väggar?
Vi på Institutet för Valfrihet vet vad vår näringslivsfinansierade och oberoende forskning säger i frågan: bara när vi vidmakthåller en skola för alla — inklusive off-shore-bolag och utländska riskkapitalinvesterare — kan vi generera maximal ekonomisk tillväxt i vår svenska skolsektor.
Och det är väl, när det kommer till kritan, vad vi alla vill med vårt svenska skolsystem?