Efter det som inträffat på Internationella Engelska Skolan i Karlstad – en tragedi utan motstycke – höjs nu åter röster för att “se över friskolesystemet”. Det haglar av kritiska inlägg i skoldebatten om att en ohämmad vinstjakt för privata aktiebolag skulle leda till kvalitetsbrister av olika slag. En del till och med gå så långt att de vill införa offentlighetsprincip för privata skolor.
Det är förståeligt att människor reagerar starkt, men vi måste försöka hålla huvudet kallt. Det vore nämligen förödande om barnens trygghet fick gå ut över företagens frihet.
Vi ska komma ihåg varför vinstdrivande skolor finns: för att främja kvaliteten genom konkurrens. Och vad kan vara mer kvalitetsdrivande än möjligheten att ta ut en rimlig avkastning på barns lärande? Att en enskild individ begått vidriga brott inom systemet betyder inte att systemet brister – bara att kontrollen, rutinerna, och kanske moralen, tillfälligt tog en oförlåtlig paus.
Skulle en enskild skandal hos en av våra största och mest framgångsrika skolkoncerner, som så sent som i september fick se tre av sina skolor hyllas av Skolinspektionen, få oss att ifrågasätta hela fundamentet som vårt skolsystem vilar på?
Vad blir bättre av att vi inte längre låter ansiktslösa ägare från världens allra hörn buda på våra svenska barn och ungdomar? Hur undviker vi framtida pedofilskandaler genom att stoppa internationella sammanslutningar av män från att intressera sig för svenska skolbarn från förskoleåldern och genom alla deras utvecklingsstadium?
ANNONS:
Från vänsterextrema håll i skoldebatten lyfts nu också frågan om offentlighetsprincipen. Plötsligt anses det aktuellt att åter igen föra fram argumentet att aktiebolag som får skattemedel för att erbjuda undervisning borde omfattas av en totalt genomgripande offentlighetsprincip, som skulle förvägra besjälade entreprenörer rätten att försvara affärshemligheter.
Att i det här läget kräva ökad insyn i friskolor vore dessutom farligt. Offentlighetsprincipen riskerar att skada förtroendet för hela sektorn. Vad hade hänt om lokaltidningar i Karlstad haft rätten att begära ut mejlkonversationer från IES-rektorer om eventuell mörkläggning av pedofilskandalen?
Sedan 2017 – då IES ska ha fått information om att läraren begick sina första oförlåtliga övergrepp på skolbarn – har IES-koncerner genererat samhällsekonomiskt viktiga vinster i miljardklassen, vilket varit med och bidragit till svensk BNP-tillväxt under lågkonjunktur och pandemi. Om offentlighetsprincipen på något sätt hade kunnat hjälpa medierna att rapportera om pedofilskandalen på IES tidigare – vad hade då hänt med dessa vinster under åren 2018, 2019, 2020, 2021, 2022 och 2023? Det är en fråga man knappt vågar ställa sig. Antagligen hade svensk BNP-utveckling fått sig en rejäl törn under alla dessa år, för att inte tala om alla besvikna ägare som fått säga ajöss till vinstutdelningar. Det hade kunnat skaka om aktiekurserna i hela friskolebransch och dragit med sig aktieraketer som Academedia och Atvexa i fallet.
ANNONS:
Så låt oss inte låta ett enskilt etiskt övergrepp förstöra ett i övrigt välfungerande system. Självklart ska barn skyddas – men inte utan att vi anpassar skyddet med resultatet i kommande kvartalsrapport i åtanke. Även varumärken måste kunna skyddas från insyn.
I stället för att prata om transparens och ansvar borde vi prata om det som verkligen betyder något: tillit. Tilliten till att stabila vinster, nöjda aktieägare och fullständig valfrihet genererar en kvalitativ skola för alla genom marknadens osynliga hand. Tilliten till att nästa pedofilskandal kommer att stoppas av de mekanismer som sätts i rullning om vi fortsätter låta ansiktslösa skaror av män lägga bud på våra barn och ungdomar på en öppen internationell marknad.
Vi på Institutet för Valfrihet är för en total nolltolerans mot pedofiler i svensk skola – men vi står också alltid upp för nolltolerans mot idéer som går ut över den fria företagsamhetens intressen i svensk skola.